Alle Inhalte dieses Internetangebots insbes. Bilder und Musikwerke sind urheberrechtlich geschützt. Ausgenommen der Links zu externen Seiten und Zitaten
Dritter liegt das Urheberrecht bei Thomas Neuroth. Eine über den privaten Bereich hinausgehende Verwendung bedarf der vorherigen schriftlichen Zustimmung.
Neuschwanstein. Ett slott där nazisterna gömde konstskatter de stal under andra
världskriget eller ett sagoslott som inspirerat Disney (filmen Askungen, du vet).
Eller namnet på ett progband lett av Thomas Neuroth vars genre-rena debut,
”Battlement” (1978) (bandet bildades redan 1971 och tre år senare hade de tagit sig
an Alice i Underlandet som en rocksymfoni mer än symfonirock och vunnit en tävling
med verket) vi nog aldrig får höra som den var tänkt att låta, i alla fall inte på någon
ny utgåva på cd eller vinyl.
Det är en salig röra när det gäller upphovsrätten för den skivan, berättade Thomas,
och den nyutgåva som Musea utgav 1992 och som alla efterföljande nyutgåvor
baseras på (jag har den sydkoreanska) har en helt ommixad ljudbild som Thomas
varken sanktionerade eller uppskattade.
Så vill man höra debuten som den lät och ska låta, får man hosta upp med sisådär
en femhundring för original-lp:n på någon auktionssajt och hoppas att det inte är för
mycket snap, crackle & pop i spåren.
Bildresultat för Neuschwanstein "Fine Art" Das neue AlbumNu finns en färsk ”Fine
Art” (Longbow Records), med både eget och eklektiska covers på bl.a. Debussy och
Saint-Saëns, vilket ger en hint om att det här är en hyfsat romantiskt influerad prog
som inte ligger lika nära t.ex. Eloy som ”Battlement” gjorde, den nya skivan känns
som en nystart och jag har tydligen inte helt fel – men det är en ny nystart: på
Thomas’ hemsida finns den korta men kärnfulla berättelsen om hur han och flöjtisten
i bandet fick för sig att väcka liv i det igen, skriva musik, leta upp bandmedlemmar
och repa via internet.
När i princip allt var klart och det bara fattades en underskrift på kontraktet med
Musea lades bandet ner igen. Nu har Thomas kört racet själv, hyrt in musiker, utgett
skivan på eget skivbolag och nu har han nått i mål.
Jag kan knappt tänka mig vilken känsla han måste haft i precis hela kroppen när de
färdiga skivorna kom från presseriet, men vi andra kan avnjuta av en riktigt bra
symfonirockskiva där det fortfarande går att finna de där tyska spåren från tiden
innan neoprogen slog till.
Och all musik har sin tydliga inspirationskälla, läs Thomas kommentarer här. Det
började med Debussy…